AXELSRO mellan Kneippbyn och Fridhem
Kneippbyn – dr Kallenberg (Från Gutabygd 1992)
Doktor Karl Oskar Kallenberg föddes i Torekov 1858, var
först verksam vid Visby vattenkurinrättning i Badhusparken nedanför
Palissaderna. 1906 köpte han 40 tunnland stort område som hette Viblekvarn,
nuvarande Kneippbyn. Öppnade vattenkuranstalt och behandlingshem för patienter med diverse psykiatriska
besvär 1907. En storstuga med 19 rum och en restaurant. Senare köpte han till Högklintsområdet
med grottan som kallades Kallenbergs grotta en tid.
Behandlingarna bestod av havsbad, begjutningar,
barfotavandringar, diet, gymnastik, hypnos samt lättare arbete såsom att bana
stigar och räfsa pinnar. Patienterna fick bo ensamma i småstugor i skogen.
Behandlingar fortsatte in på 30-talet. Kallenborge dog 1946.
På Kneippbyn har fått sitt namn efter den tyske prästen
Sebastian Kneipp, som hade upptäckt att iskalla bad hjälpte t ex vid
tuberkulos. Dr Kallenberg studerade denna metod och döpte sin
vattenkurinrättning till Kneippbyn. Det
fanns en brunnsorkester som gav dagskonserter samt spelade dansmusik
några kvällar i veckan. Helinackordering kostade 3 kr per dygn, endast rum
1,75-2.00 kr.
Fridhem
Prinsessan Eugenie, syster till Oscar II, byggde Fridhem,
som ett sommarresidens. Ekonomihuset byggdes i Stockholm 1861 och sattes ihop
på Fridhem. Ett av de allra frösta prefabricerade husen. Byggnaden låg mellan
huvudbyggnaden och ån, brann 1922. Huvudbyggnaden som är i schweizisk stil
byggdes 1861. Pr Eugenie som var klen mådde bra av havsluften och av att slippa
den strikta hovetiketten och vistades under somrarna på Fridhem. Hon startade
ett barnhem för pojkar 1866 och ett för flickor 1868. Efter prinsessans död
1889 fortsatte kungligheterna att besöka Fridhem tom 1906. Mellan åren 1907 och
–27 var Fridhem ganska öde och användes föga. I ett gåvobrev fick KFUM lov att
förvalta Fridhem och det användes då mest till sommarverksamhet bl scoutläger.
Konfirmationsläger, pensionat
Järnvägen
Järnvägen
Järnväg startade mellan Visby och Visborgsslätt 1904. 1910
samlades Karl Kallenberg (som var intresserad av att få bra transporter för
sina badgäster) och markägarna i Västerhejde (som behövde bettransporter direkt
till Roma sockerbruk)för att få en förlängning till stånd. 1912 var hela banan
klar fram till Högklint Det
kostade 25 öre att åka från Visby till Kneippbyn och 10 öre mer fram till
Högklint/Hallvards.
På vardagar gick det 3 turer från Visby till Hallvards och
tillbaka. Resan tog ca 30 minuter och tåget vände
direkt. På sön- och helgdagar var det fem turer med sista återresa kl 21 till
Visby. Tågtrafiken upphörde i slutet av 30-talet p g a ekonomiska svårigheter.
Knut Sillén ägde Nygårds och sålde ett antal tomter till
främst borgare från Visby, bl a handelsmän och hantverkare. Farfar betalade 9
öre kvadratmetern 1911. Köpebrev.
Området har fått sitt namn efter Axel Ekman, fader
till ”gotlandskungen” C E Ekman. Axel Ekman var bl a den förste ordföranden i
Gotlands Turistförening som startades 1896 (?) Det berättas att han och hans
familj om söndagarna kom med häst och vagn och intog sin måltid på
”skogsplatån” – den södra delen av f d Tullebos mark. Han fick också ge namn
till vägen som ledde dit.
Holger Rosman byggde sitt hus på den tomt som idag
innehas av familjen Hederström. Han var uppvuxen i Visby och efter en tid vid
Riksarkivet och Kommerskollegium blev han en av organisatörerna av
handelskammarväsendet och slutade som VD vid Stockholm handelskammare. Han
bedrev också omfattande forskningar rörande Gotlands ekonomiska historia.
Hjalmar Torpadie var född i Kalmar och blev rådman i
Visby 1886. 1919 blev han utnämnd till borgmästare i Visby. Hans hus ägs idag
av familjen Gerentz.
 |
| Familjen Hjalmar Torpadies hus numera i Gerentz ägo |
Lars Munthe bodde på Tullebo och var med i
interimsstyrelsen för Trafikaktiebolaget Västerhejde - Visby
Anders Wedin hade bryggeri i Visby och byggde på
Axelsro långt senare.
HUR LEVDE MAN PÅ AXELSRO I
BÖRJAN AV FÖRRA SEKLET?
Det fanns ingen elektricitet från början utan det var
fotogenlampor, vedspisar och kakelugnar. Jag tror att elen kom ca 1920 för då
tog vår farfar ett nytt lån på 3000 kr.
På nedre tomten fanns det en damm väster om familjen Rehn. Vattnet
rinner än i dag längs berget och ner till havet. Man borrade egna brunnar och
pumpade upp vattnet.
Så mycket sopor som man har idag hade man inte på den
tiden. På varje tomt fanns säkert en avskrädeshög där det hamnade både trasigt
porslin, kapsyler från ölflaskor o dyligt. En skreva i berget på nedre avsatsen
väster om Dufvenmarks tomt användes allmänt och upptäcktes av våra barn i
början av 80-talet.
För att kunna bevara maten hade man en isdös, ett
stort isblock som var täckt av flis och där man högg av en bit i taget och tog
in i huset och lade i en aluminiumlåda i ett sorts ”kylskåp”. Mycket mat
förvarades även i husets källare.
Telefonen kom till Gotland redan 1882 med förbindelse
med fastlandet 1898. Så när man byggde på Axelsro kunde man få
telefonförbindelse omgående. De boende fick själva ombesörja och betala för
stolpar och ledningar. En telefonstation fanns vid Hallvards. Telefonerna hade
en liten vev och med den kunde man både påkalla telefonist och avsluta ett
samtal. En huvudtelefon kunde ha en anknytning och då gällde det för
huvudtelefonens innehavare att ringa upp anknytningstelefonen. På linjen Visby
– Klintehamn kostade ett samtal om en period om 3 minuter 10 öre.
Torrdassen budades, kanske en gång per sommar, av en
man, som efter förrättat arbete både skulle ha en sup och provsitta.
Tvätten togs in till stan och omhändertogs.
De boende på Axelsro hade ofta med sig tjänstefolk
från staden. Det fanns jungfrukammare där pigor kunde bo och dessutom kom det
ibland någon man som hjälpte till med att pumpa upp vatten och sköta
trädgården.
Transporten mellan staden och Axelsro företogs ofta
med cykel. Tåget fanns 1912 – 38 och hästskjutsar fanns att tillgå. Bilen blev
ett alltmer populärt fortskaffningsmedel och kom med tiden att dominera.
På dagarna var man ofta på stranden, den var bredare
på den tiden. Trapptorn fanns från Poulsens och Wimans tomter. På 50-talet
byggdes en trappa i flera avsatser mellan Hederströms och Kolmodins tomter.
Trappor fanns också från stenplatån vid Olins. Från skogsplatån fanns en
betongtrappa, ägd av Munthes.
Middagen intogs kl 17, oftast på verandorna. Var det
alltid fint väder på den tiden?
Man roade sig med att kasta varpa, t ex på
skogsplatån, och när deltagare från staden kom ut så fick tjänstefolket hos
familjen Olin komma med mat och dryck och duka upp till sina gäster. Senare – på 40-talet – spelades tennis på Fridhem, man
dansade på dansbanan på Högklint.
Man köpte färsk mjölk på Nygårds, lämnade tomt
mjölkspann på mjölkpallen vid vägen samtidigt som man hämtade sim fulla. Ägg och grönsaker köptes hos Majungs.
Fisk köptes vid dörren direkt av fiskaren.Man handlade i den lilla butiken på familjen Franks tomt men
mest livsmedel handlades i stan.
Avslutningsvis en bild från vintern 1986 då Östersjön
var igenfrusen.
Källor
Sven Gerentz artikel i Gutabygd 1995
•Ulf
Kallenbergs artikel i Gutabygd 1992
•Ångspårvägen … av
Martin Ragnar
•Tidningsartiklar
mm från Sören Wiman
•Telefonkataloger
från 1911-13
•Artikel
ur Gotlands Allehanda: ”Det hände för 50 år sedan ” av Gunnar Geisle
•Intervjuer
med Lars Forsselius, Daga Olofsson och Dagmar Gimstedt
Sammanställt
av Kerstin Königslehner 2012 med anledning av Axelsros 100-årsjubileum
(nedkortad version).
(nedkortad version).
